Miami-Ulwarna: I stormens öga

Orden passar in så bra på vad vi känner. Helt nere i varv. Coollugna. Men samtidigt på helspänn. Helt klara med vad vi skulle göra. Och samtidigt en miljon funderingar som snurrar i huvudet om vad som komma skall. Vi satt vid köksbordet häromkvällen och jag hade just lämnat över min jobbdator, passerkort och jobbmobil till min söta väninna och arbetskompis som kom över på en liten hejdå-fika samtidigt som hon hjälpte mig att ta med sakerna till kontoret. I och med det så stängs min mail ner om några dagar. Har nu verkligen lämnat drömjobbet med stort D..

Stunden där och då var himla mysig. Hade lite snabbt rört ihop bitar av honungsmelon med nedsmulad fetaost, som blev så gott. Och lite te. Några av sakerna vi hann avhandla var en lätt återkommande punkt inför flytten. Inredning av huset. Ooooh, well, inte en av Ulwarnas starka sidor.. Finns en anledning varför det inte kom upp någon sovrumslampa i Älta Valley under de här fyra åren, om jag säger så. Och med det sagt, så är det verkligen intressant hur vi ska lyckas med den grejen. Vi landade i att vi antagligen får  ”call a guy”, som kan inredning och så får vi förhandla oss fram till vad som passar oss. Tror det kallas contemporary, det som vi dras mot. Så ja, både inredning och den där matlagningen blir delikata uppgifter att ta tag i.

Dagarna sen vi kom hem från Turkiet har varit lätt röriga. Men under kontroll. Vi har gått igenom hela huset systematisk. Från ett rum till ett annat. Checkat av. Och för varje bock vi kan sätta i protokollet, lugnar suset ner sig i mina öron. Till viss del. Varje morgon har P vaknat pigg som en lärka. Redo med dagens upplägg och planen för vad som ska göras. Han äger de här stunderna. Och det behövs. Själv har jag liksom haft svindel.. Skönt att få sätta på sig glasögonen då. De liksom hjälper mig att se klarare. Skärper mina sinnen. Så ja, packningspirr är snäppet värre än under eventen. Där äger jag. Vet in i minsta detalj vad nästa steg är och är mer beredd på att se till att allt rullar och om det är något som ska fixas. Vad gäller flytten är det nu inte långt kvar – vi snackar dryga 24 timmar. Bara det kan ge mig svindel igen. Och det gäller att ha tungan rätt i mun. Det är nu allt ska falla på plats och kugghjulet ska snurra. Har vi planerat allt rätt nu eller är det någon miss någonstans som vi behöver rätta till?

Så när väl alla tvätt var upphängd som jag fick plats med och torktumlaren snurrar på sista varvet, så var det liksom inte så mycket mer vi kunde göra. Ett märkligt lugn sänker sig över huset. Barnen har varit ute på vift och slappar på sina rum. P jobbar ju löpande och tar sina konferenssamtal i arbetsrummet och själv försöker jag fixa med ännu någon liten detalj. Men slutligen går det inte mer. Och allt blir lugnt. Som i stormens öga. Har själv aldrig upplevt en storm, men däremot var en godisbit till väninna på resa ihop med sin man någonstans i Sydamerika under en av de otäckare orkanernas framfart, kanske var det sex-sju år sedan. Kommer ihåg det som igår, vi var så oroliga för dem båda. Hon är så bra på att berätta, så inlevelserikt och målande – verkligen älskar hennes förmåga att få en att känna som om man är med.. Detaljerna i atmosfär, doft, ljud. Och hur de försiktigt öppnar dörren på glänt som hotellets ägarinna knackat på för att ge dem infon. ”Nu är vi mitt i centrum. Snart sätter det igång. Förbered er. We are in the eye..”

Well, nu är det ju inte så dramatiskt, men ändå. Liksom för mina vänner har vi inte en aning om vad som väntar runt hörnet. Mer än att vi gissade att flyttfirman anländer kl 0800. Så både P och jag var uppe tidigt och beredda. Mycket riktigt. 0750, precis när min gröt plingade i micron och det halva rivna äpplet skulle läggas på med lite strödd kanel över, då knackar de på. Eller mer kliver på. Sommarvädret gör att vi kan ha dörren på vid gavel redan vid den tiden i vår radhuslänga, så det var bara att komma in. Och sen var det bara att följa med på turen.

Jösses så skickliga dom var!! Kartong på kartong monteras, packas, markeras och tejpas ihop. Ordning och reda med snygga och tydliga noteringar om var lådorna ska. Kitchen, Office, Kidsroom 1, Kidsroom 2 mm. Barnen hade själva lagt fram vad de ska ha med i sitt handbagage och i den här åldern dom är blir det inte så mycket. iPads gäller för båda. För lille Lorden är det en hög med Goal-tidningar (fotbollsmagasin för barn vars texter han formligen slukar och kan sen typ utantill. Vilken spelare som flyttar till vilket lag och vad ex. Ronaldo äter till frukost. Brunt bröd och ägg. Same, same för Wille 🙂 ) som följer med och i lillans väska blev det några Top Model-block och pennskrin. Puh, det funkar. Tills jag får frågan om mitt egna skrivbord. Hade nog missat den lilla detaljen igårkväll/natt när jag satt och fixade med uppdateringen av profiler på min nya mobil. Just det, det var ju det jag skulle göra. Jag börjar gå igenom och se vilka av mina hår-maskiner som fixar 110V. Well, well, hårfönen får bli kvar men min favvo GHD-platttången följer med. Yes! Samtidigt hör jag hur P nöjt pysslar i köket. Det är hans område. Det har det alltid varit. Vad som lämnas kvar och vad vi tar med. Vad han ska köpa nytt och vilka grytor han inte kan vara utan – Ska du ha med dina bakgrejer, Theresa?! Haha, skrattar verkligen högt. Va? Jag har verkligen inga bakgrejer!! Oddsen att fru U ska baka något är verkligen minimal, så förlåt mina kära vänner som hoppas jag kommer göra det.. De blir kvar här och om nu lille Lorden får för sig att slänga ihop en kladdkaka, så löser vi nog det med någon form. 🙂

Märktes på Ulwungarna att de blev lite stressade när flyttfirman anlade Älta Valley. När de väl hade fixat med sitt handbagage började Wille-kille fråga om det ena och det andra. Ska det här med pappa? Ska det här med oxå? Var ska jag lägga den här innan dom packar ner den? Hur vet jag att det kommer fram? Så båda två hängde sen med kompisar vilket var guld värt.. Både för deras ros skulle, men även så blir de här sista stunderna så mycket värda när vi väl åker. I minnet. Samtidigt kunde jag och P klippa till den lätt vildvuxna häcken runt vår lilla hörna och även gräsmattan. I eftermiddag blir det inpsektion från företaget som hyr huset, så det blir bra med att vi fixat till utsidan med. Känner på mig att P kommer ha lätt träningsvärk i armarna efter den lilla stunden med häcksågen.

Vad ligger på agendan framåt då? Jo, som sagt. Ett köksbord ska monteras eftersom vi tar med vårt egna till Miami och så behöver vi få tag i två köksstolar då familjen som flyttar in är fem och vi har bara fyra. Även så behöver ett element monteras upp på väggen, då en liten lekkompis kände det var ok att ställa sig på det och elementet förlorade kampen i att hänga kvar och så har vi en planka på farstubron som ska spikas fast. Sen har vi den där grejen med att inte lämna någon smutstvätt efter oss och vi har även sängkläder som ska tvättas på lördag morgon och hinna tumlas så gott det går innan vi avreser mot Arlanda. Och just det, när vi väl landat på Fort Lauderdales flygplats. Då ska herr och fru U ta varsin bil och navigera mot Palmetto Bay. Japp, ni hörde rätt. Var. Sin. Bil. Inga problem. Jag kan ju köra bil. Har ju jobbat för Hemglass för hundra år sedan och det var små lastbilar på den tiden! Haha. Men testade aldrig att köra nu när vi var över till Miami. Så där har vi det igen. Sus i öronen. Men P är cool-lugn. Vi har laddat ner en GPS-app som man inte behöver uppkoppling till, så ska jag nog komma fram till Palmetto Bay jag med. 🙂

Men det tar vi då. Först lite god frukost. Tillsammans. För nu startar den. Vår sista dag. I Sverige. Mitt i. Stormens öga.

Nästa gång vi hörs är antingen från Arlanda eller over there!!

Miami-pirr på!