Miami-Ulwarna: Utforskning och inflyttning

Vi landade i lördags. Faktiskt på samma flight som familjen Parnevik 🙂 Och nu när ni läser det här – är det fredag. Kan verkligen inte förstå att vi knappt varit här en vecka. Och per ikväll – inflyttade i huset. Som alltid är det lille Lorden som vill göra något speciellt utav ögonblicket. För honom är gruppen viktig. Han är ju fotbollskille. Så vi kliver in – hand i hand – tillsammans.

Dagarna sedan ankomst har varit fullmatade med aktivitet. Från tidig morgon, tack jetlag, till någorlunda sen kväll. Japp, vi har släckt lampan klockan åtta varje kväll, det kan jag ju lova, men de där timmarna imellan har vi hattat än hit och än dit. Allt från turer till IKEA, som såklart innebär ännu fler turer med återköp och byten plus den turen när vi köper fel höjd på benen till sängarna, samt ett för stort täcke till lille Lorden och justering av besticklådornas inredning.

Även besöket på ”försäkringskassan” ihop med vår relocation coordinator Stacy var ett lyckat sådant. Vi skulle ansöka om våra Social Security Numbers. Ungefär 200 personer från all världens hörn – mest spansktalande – och så vi, den svenska familjen, satt på kö. Det besöket skulle egentligen tagit tre timmar, men tack vare hennes kontakter fick vi komma fram till en monter redan efter 10 minuter. Väl på plats gick de igenom hela högen med dokument igen, som vi även visade upp på ambassaden, inklusive våra pass, visa och vigselbevis. Tjänstemannen i kassan som hjälper oss är förkyld, allergisk mot pollen, och då började vi prata om det då jag verkligen inte trodde man kunde vara allergisk mot pollen här. Men det kan man ju såklart 🙂 Lille Lorden är ju lätt gräsallergiker, så det får vi se om det blir något av helt enkelt. Sen blir man säkert förkyld emellanåt, då det är så enorma skillnader mellan utomhus och inomhus. Mitt i allt när vi pratar, får jag frågan; Är det verkligen du på passet? Hahahaha, där kom det igen. Japp, var ju aningens välsminkad den dagen som kortet togs. Han skrattade gott utan att kommentera mer. 🙂

Att få hänga i huset är så himla gott. Det känns så bra och att vi hittat rätt. I nuläget är våra kvadratmeter möblerade med tre sängar. Ett bord, som är ett utebord med sex tillhörande stolar, som vi har provisoriskt som köksbord tills vårt ordinarie kommer om en månad. Vi har även två barstolar och sen inget mer. Oerhört spartanskt men fungerar perfekt! Första natten är ju i natt, så det ska bli riktigt härligt att uppelva första morgonen imorgon.

Några vändor har vi tagit till både Whole foods och Fresh market. Två riktigt fina saluhallar som är enorma och liknar Urban deli. Specifikt utvalda produkter från återförsäljare specialiserade på främst ekologiskt, organiska eller hälsosamma produkter. Som jag ser det. Även enorma barer med sallader och färdig-mat i form av grönsaker, grytor, soppor, röror och ja, ren kost som man kan lägga i matlådor och ta hem och ta, alternativt äta på plats. Även en fin delikatess som gör allt från sallader, smörgåsar, pizzor mm. P var även en sväng till Target som liknade mer ICA Maxi, både med vanliga produkter och specifika, där han storhandlade hem produkter till skafferiet. Plus kaffebryggare och brödrost samt kvarg så klart, haha. Japp, finnes även här!

Så imorgon kommer vi kunna äta vår frukost för första gången och så får vi se vad som funkar och vad vi får justera. Mjölk, gröt, vaniljyoghurt, corn flakes, ägg, fullkornsbröd, smör, ost mm, allt finns. Det kommer bli super!

Det är väl lite så här vi har hållit på de här dagarna. Utforskat. Testat. Gör om. Gör rätt. Resväskorna är snart tomma och ska ställas undan. Och det är även dags att handla in barnens kläder till skolan. Pikétröjor och shorts/kjolar. Skrivbord ska inhandlas från IKEA och ska levereras antingen i helgen eller till veckan. En TV behöver vi så att vi kan få in bredbandet och soffan är beställd och levereras om någon vecka. Steg för steg tar vi och stressar inte. P kommer nog börja jobba lite mer aktivt nästa vecka, därav skrivborden, så då kommer jag och barnen fixa med våra grejer pö om pö under dagarna.

Så känslan är liksom god. Och lugn. Vi har roligt. Och vi känner oss som ett team. Tiden vi spenderar är rätt tight, men sen kommer stunderna när vi sätter oss på varsitt hörn. P med datorn, barnen med iPads och jag, jag har kommit iväg till gymet några gånger. Till och med att P och jag tog oss en löprunda en morgon. Så himla roligt! Åh, jag längtar så till att få fokusera på de där stunderna ännu mer. Har googlat mig till ett gym några minuter härifrån där vi bor, som fått höga ratings i kundnöjdhet och är inte en kedja utan ett privat gym. Just det att det inte är en kedja blev jag även rekommenderad av Mikael Hollsten ”Prime” från Gladiatorerna, när jag starstruckt hälsar på honom när han promotade sitt proteinpulver på MM Sports nära jobbet på Sveavägen tidigt i våras. Herre jösses, jag höll på att svimma, så nervös var jag att gå fram och säga hej. Men så trevlig och vänlig och tillmötesgående han var, så blev det ett riktigt roligt möte och jag fick som sagt lite tips om vad man ska tänka på när man ska finna ett gym over here. Så ja, jag har börjat pö om pö även med det.

 

I skrivandets stund så går P fram och tbax med sina kläder in i garderoben. Packar upp. Ulwungarna är borta hos sig och har det gott oxå. Snart ska vi äta och sen blir det läggdags. De kommer garanterat somna ovaggade idag efter utflykten vi var på. Hopp-on-hopp-off Miami runt. I garanterat 45gradig värme, uppe på busstaket under bar himmel. Hahaha, har sällan känt mig som en blöt fläck.

Mitt i allt fick min lilla skatt ännu ett återfall av längtan hem. Under turen blev hon helt enkelt ledsen. Tror det har att göra med att Wille ringde hem till en kompis som fyllde år, så började nog hennes tankar oxå vandra hem till Älta. Märkte det rätt snart och så fick hon gråta ut. ”Jag längtar hem, mamma..” kämpar hon fram och snyftar i min halsgrop. Hon kröp upp i min famn och trots den enorma värmen satt hon så tills vi kom fram till en hållplats. Den här gången gick det över lite lättare och hon fick ut vad hon hade på hjärtat.. En skön kram av sin pappa oxå och en svalkande smoothie med färska jordgubbar bredvid, så var hon fit for fight igen. Som en kära nämnde till mig, för lillans del är det nog superviktigt att få till den sociala biten så snart som möjligt. Och rutiner. I detta nu har vi levt i kappsäck ett tag. Om man räknar med semestern vi for på tidigare oxå. Och som nämnt, de här dagarna har varit så himla intensiva, så man hinner inte tänka riktigt. Och när man väl gör det, så slår det en, att man är på en helt annan plats och man känner sig kanske liten. Det som underlättar är ju kontakten med alla er därhemma. Den är verkligen bara några knapptryck eller faktiskt ett samtal bort. Det är nog därför Wille är coolare med det mesta. Hans Insta och KIK rullar på för fullt och det fungerar för honom. Detsamma för oss. Och det känns tryggt. Och lugnar.

Stoppen vi gjorde under turen var både för att vi ville se oss om, men även för att få lite svalka och skugga. Så vi hann avverka Coral Gables, Calle Ocho, Little Havana och såklart South Beach. Enormt roligt att se det ihop med informationen man får av guiderna vilka agerar liksom stand-up comedians, speciellt eftersom vi ändå var här så intensivt för en månad sen. Det knöts ihop liksom. Vi är ja, verkligen här!

 

Hittills har vi inte missat något större. Peppar, peppar. Den enda tabben vi båda gjort faktiskt, är att glömma kreditkortet när vi betalat notan. Jag gjorde det första gången precis första kvällen och får ju paniken. Märker det knasigt nog först dagen efter, men ringer till restaurangen som har kvar kortet. Fattar liksom då inte vad som var felet – jag har ju varit på restaurang förut. Har aldrig glömt kortet!! Samma sak händer P igår. Och vi hinner inte så långt och jag kan halvjogga tbax till restaurangen medan han fixar med bilen. Då ser jag vad de gör. De lindar in betalkortet i kvittot. What? Varför då? Ingen aning. Men känner då, att det inte är så konstigt att man mitt i jetlag och allt vad det innebär, bara glömmer att plocka med sig det. I alla fall godtar jag det som ursäkt. Hehe, sen att man borde ha koll på det, ja, det är en annan femma.

Nu är det dags att runda av och vi vill önska er alla en härlig fredag och helg där hemma! Vi är härmed inflyttade i Palmetto Bay, Miami, Florida, USA!

Vi hörs snart igen!

Miami-pirr på!