Miami-Ulwarna: Spelupplägg och svindel

Det är tid. För svindeln att checka ut. För några dagar. Den har varit med mig. Hela veckan. Starkare ju närmare idag vi kommmit. Men samtidigt har det verkligen fungerat. Vi har tagit oss framåt. Steg för steg. Och nu äntligen. Fredag eftermiddag. Mycket därför jag inte har skrivit heller. Har inte hunnit med liksom. Men nu är jag här. Klockan är fem. Och inväntar leverans av grillen. P har åkt för att handla. Och små valde att softa här hemma.

Veckan har varit. Intensiv. Funderar lite varför jag känner som jag gör, men allt handlar ju om att göra något man aldrig gjort tidigare. Jag är där igen 🙂 Som att sväva fritt. Orolig. Vet ju inte hur jag, eller framför allt de små, kommer att landa. Och det gör att suset i öronen har blivit mer och mer intensivt de senaste dagarna. Har jag koll på allt. Stämmer det här. Missar jag något nu.. Kan jag göra något mer för att de göra det lättare för barnen på måndag? Men. Det kan jag ju inte. Nu handlar det bara om att vara.

Från i måndags har jag och barnen hängt ihop. 24/7. Ulwteamet. Varje morgon har vi snackat upplägg inför dagen. Att tänka som ett lag. Om mamma passar en boll. Tar man emot den. Eller om mamma siktar fel. Får man lösa det. Antingen följa spelplanen. Eller lägga om den. Oavsett vad, så är vi ett lag. Som jobbar ihop. Och tänk, det har verkligen fungerat. Det värmer. Och stärker.

IMG_2635 Allt började med att jag skulle registrera dem inför skolstarten. Finkläderna på och slätkammade snedbenor. Alla papper ifyllda och signerade. Sen bar det liksom av. ”Where is the yellow and blue document? You do’nt have it ready, mrs. Olvan. We can’t register them” Svindeln ropar hej. Och så är vi igång. Dags att lägga upp ny spelplan. Men hur? Det visar sig att barnen här vaccineras oftare eller kanske tidigare än oss hemma, så då behövdes det göras läkarkontroller och sprutor skulle tas. Det var lättare sagt än gjort. Hur finner man en barnläkare när man är ny i stan? Vilka sprutor är det som fattas? Och hur finner man någon som kan ta emot oss före skolstarten, då det visar sig att vi inte är dom enda som behöver det här? Det märks rätt snart, att vissa i telefon inte är superpigga på att hjälpa till. Men jag har tur. Och efter några samtal tack vare Google Maps där jag helt enkelt går via kartbilden och finner närliggande vårdcentraler, till slut blir hänvisad till en barnläkare. Som i sin tur hänvisar vidare. Inser även att det kanske är lättare att fysiskt åka dit och sitta i väntrummet istället. Sagt och gjort. Jag och Ulwungarna tar våra laddade iPads och börjar kryssa oss fram. Tack GPS. Till slut har vi besökt fem pediatritions/barnläkare, då vi till slut kommer till Dr Angelo vars lilla mottagning som genomsyras av värme, vänlighet och massor av leenden, tar emot Ulwungarna och låter oss vänta in vår tur. Gracias!!! Ulwungarna har verkligen jobbat som ett lag. Och trots att vi irrat omkring i nästan två dagar, så tappar dom inte humöret någonstans. De liksom underhåller varandra. Busar lite vilt imellanåt. Och ibland bara sitter dom och spelar och snackar. Så klart behöver de, liksom jag, påfyllning av mat. Och så fort de fått i sig något. Är de på igen. Love it.

Dr. Angelo kunde sitt jobb och var himla gullig mot barnen. Och mot mamman. Ler lite åt att när han pratade till mig, så satte han sig i ögonhöjd, ariktulerade lite extra och tydligt, pratade något högre och något långsammare. Japp, så att jag verkligen skulle förstå vad han sa, haha.

Sen tidigare har lille Lorden haft det tufft med sprutor, så jag kände på mig att det här kunde bli en utmaning för honom. Tre stycken skulle han ta. Men läkaren har varit med förr, så Majsi fick sin snabbt avklarad och sen när det var storebrors tur började Wille ge mig lite hintar, ”Mamma, jag tycker inte om att ta sprutor ju.. ” Kliade sig nervöst i nacken och handen far lite nervöst mot håret. Men doktor Angelo var snabb och insåg att det kunde braka, så han bara snackade på och pekade så att Wille skulle titta mot mig och så pang, pang, pang, var tre sprutor tagna. Det gick på ett ögonblick. Och lätt. Och sen. Så börjar det snurra för Willes ögon. Liten skatt. Systrarna förstod hans rörelsemönster och kom in kvickt och la honom på britsen med fötterna högt. Maja var oxå med på noterna och peppade honom med och vi pratar en stund. Min starke kille. Så mån om att hålla masken. Men till slut klarar han det inte och då släpper liksom allt. Fullkomligt. Och han kan inte hejda sig. Eller förbereda sig heller. Han blir liksom förvånad över att han inte klarar det. Så söt. Tror han är oövervinnelig.. Den här gången blev det inte mer än att han behövde ligga ner ett tag. Sen repade han sig. Och väl i bilen efter en glass som plåster på såret, så började han retas med sin lillasyster och vips så var han tbax igen.


  
 Med det sagt, så var två dagar över av bara hattande med barnläkare och blodprover. Gapa, säg Aaah, lyssna på hjärta, andas, lyssna på lungor, mäta och väga. Papper skrivs hit och dit och vissa ska jag ha och vissa ska någon annan ha. Samtidigt behöver vi kopior på hyreskontrakt och en kopia på en räkning, för att bevisa vi verkligen bor där vi bor, plus bekräftelser på att barnen inte får bli hämtade av någon annan än oss eller att deras förstaspråk är svenska. Kunde inte ha varit mer lättad än när admin går igenom alla dokument och ger tummen upp. Ulwungarna är härmed registrerade i skolorna!

Igår och idag har sen handlat om att lyssna till de informationer som getts i respektive skolaula och den har varit både nyttig för oss men även barnen. Vi har sett och känt oss för, så här kommer det se ut på måndag och med tanke på att Willes skola har 1000 elever som ska finna fram och Maja dryga 600, så kan ni kanske förstå att man får svindel. Eller jag. Hur ska det här gå? De förstår ju så himla lite..


  
  
  
 Allt är nu förberett. Skoluniformerna är klara och bara den grejen att finna det som får Maja bekväm var en resa bara det, men vi landade i det oxå. Shortsen var ingen höjdare men sen fann vi ”skorts” / byxkjolen, vilken passerade hennes nålsöga och där var Duchess i land. Hennes skolväska kommer vara proppad med pennor, sudd, post-its, kritor, färgpennor, bläckpennor, linjal, linjerade block, pärmar, mappar och gud vet vad. ALLT har vi inhandlat inklusive USB-minne och ett par hörlurar. Samt handdecinfektion 🙂 

  
Samtidigt de här dagarna har P åkt in till jobbet och han har fått sitt kontor. För honom tror jag det känns skönt att ”starta upp” på riktigt och redan nästa vecka åker han på sin första resa. Men det tar vi då.

På det här har vi samtidigt monterat barnens rum, vilka blev så fina. Inte klara ännu, men huvudsaken är att små har sina krypin. Så får vi ta resten efter hand. Även trädgårdsmästare, städerska, insekts-kontroll och poolkille har varit på besökt. Plus en cable-guy. Så nu har vi klockrent wi-fi och en tv. Att vi sen inte har någon soffa ännu, det får vi oxå ta så småningom. 

Som sagt, min hjärna är helt mosad vid det här laget. Kom hem för ett tag sedan och då sa min darling-husband. ”Om du vill kan jag hålla koll på SEARS-budet med grillen, åk och träna du.” Haha, ni som känner mig vet, kunde inte hört något bättre. Grinvarning på den! Jag såg inte möjligheten, men det gjorde han.. Exakt vad jag behövde.

    
Så vid det här laget har huset i Palmetto Bay en så himla glad mamma. Nytränad och äntligen lugn i sinnet. Familjen är samlad. Och nu tar vi helg. På måndag väntar ett nytt kaptiel på vår resa. Och jag vet min jord då återigen kommer gunga. Men så får det vara. Att barnen kommer hem från skolan efter första dagen, och är tagna – det är vi inställda på. I det här fallet. Helt normalt. Det tuffa blir, och som vi båda bävar inför -är om skolan ringer för att de inte kan vara kvar. Och vi måste hämta dom.. Och drömscenariot sen – är om barnen kommer hem och är nöjda. En riktig höjdare. Som vi bara kan önska.

Det vi känner och tror starkt, är att oavsett om det blir tufft eller ej. Så är kommande period den mest lärorika våra Ulwungar någonsin upplevt. Och det enda vi vet. Är att de och vi måste gå igenom det här. Även om det blir svårt. Och det bästa med det. Är att vi gör det. Tillsammans.

Massor av helghälsningar till er alla från oss!

Miami-pirr på!

6 Comments

  1. Jessica

    Du är så cool och duktig! Imponert! Som man säger i Norge! Oscar började internationell skola i måndags där läraren bara kan engelska, på nått sätt funkar det. Han trivs och har lärt sig massor den här veckan och fått nya vänner – han kände inte någon i klassen. Allt går! Trevlig lördag och lycka till på måndag! Kram!

  2. Lena

    Jag får svindel bara av att läsa det så jag kan ju bara ana hur det känns för dej!!! Men så himla focuserad, cool och duktig!!! Snacka om att vara utanför sin Comfortzone 🙂 och naturligtvis kommer det gå fint med det teamet ! Kram och trevlig helg till er !

  3. stephanie nyberg

    Önskar er all lycka, sammla nu kraft under helgen. Ungarna kommer älska det . kom ihåg, vi är alla bra om vi vill vara det! Ni rockar!!! puss

  4. Anneli

    Jag känner så starkt med dig varje gång jag läser bloggen. Inte för att jag har varit med om något liknande men jag tror att alla mammor kan känna igen sig i funderingarna o, tankarna och även i oron och som du dessutom har i KUBIK med tanke på er ”nya värld”. Jag känner med dig och tänker på dig!! Kram

Blir så glad att höra från er :-) Tack för er hälsning!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.