Miami-Ulwarna: Längtan, envishet, träning och montering

Efter en skön dag fick jag en stund över och tänkte på er alla. Så jag skriver några rader idag med???☀️ I går morse, alltså lördag, var det nämligen äntligen dags för Majas första cheerleadingträning. På Majas skola blev jag tidigt rådd att finna något utanför den, då uttagningarna till Howard Drive Elementarys träning ligger på en mer avancerad nivå eftersom tjejerna i Majas ålder hunnit tränat några år redan. Så det här blir en bra första termin på rätt villkor och nivå hoppas vi. Jag fann idrottsföreningen i9Sports på nätet som lokalt arrangerar gruppträning för nybörjare i en uppsjö av sporter; allt från baseball, amerikansk fotboll till cheerleading, fotboll och friidrott. Lillan har verkligen längtat till den här dagen och vi har känt att liksom fotbollen är viktig och stärkande för storebror, känns det som det här kanske blir hennes grej att fokusera på och förhoppningsvis stärka henne inombords och ja, bara ha roligt för en stund. Envist har hon tränat här hemma på både smidighet och tekniker som att gå ner i brygga eller att göra en snygg hjulning. Vi har ju inte några möbler ännu i vardagsrummet så det fungerar fin-fint som både fotbollsplan och gymnastikyta.

  

På väg till träningen har vi sällskap på Skype av en söt liten klasskompis hemifrån och hjärtat mitt blir så varmt när jag hör hur glada båda tjejerna låter. De pratar på och fnittrar nästan hela tiden. Igår pratade hon med en annan godisbit till Ältaunge och vi märker både P och jag att kontakten med alla hemma är lika viktig för oss vuxna som för de små.. Nästan än mer för dem. Vi peppar dem att höra av sig  till sina kompisar så länge de har koll på tiden ? Energin blir på topp och det var verkligen en extra boost idag.
Väl på plats registrerade vi oss och hälsade runt på andra föräldrar som slutit upp med sina flickor. En del härifrån men lika många utifrån med spanska som modersmål som de så snällt frågar om jag kan. Haha, jorå, hankar mig fram bättre och bättre på högstadiemeriterna som senora Frödin lärde mig på Centralskolan i Kil för länge, länge sen.

  

Bryanna, som vi kallar coach Bre, var en himla söt tjej med lång meritlista av träning bakom sig med även vunna turneringar i just cheerleading, hälsade oss välkomna och informerade om reglerna under träningen. Samtidigt var den stora fotbollsplann fylld av aktiviteter med småttingar som sprang efter eller fångade bollar. Trots disig morgon var det redan väldigt varmt och flickorna tog många pauser för vatten. Kände mig ändå lite rutinerad med campingstol och fika. Två mammor var himla proaktivt och ordnade en What’s up-grupp på en gång. Lika spännande för Lillan som för mig det här känner jag.

I två timmar körde dom på och Maja vinkade lite lätt när jag skulle komma fram och översätta. Slutar inte bli imponerad, vet ju hon börjar hänga med i språket och förstå några småord men det är ju inte mycket mer. Längtar så tills det börjar släppa för henne.. Man läser ju instinktivt av sin unge hela tiden och jag letar efter hennes blick. Så sammanbiten ser hon ut med sina små axlar uppdragna. Men när våra blickar möts ler hon. Och då vet jag. Hon är ok.

  

  

I slutet på träningen får de prova ut dräkten de ska ha och det vet jag var ett stort ögonblick. Hon var noga att testa att böja på benen, hoppa och hjula för att känna efter att den satt bra. Så noga med alla detaljer är hon. På shoppinglistan ligger nu ett par kritvita sneakers som de ska ha på sig under träningen. Och en snodd i håret med rosett i matchande färg. Så nu är vi grymt taggade till nästa lördag och känner jag Majsi rätt kommer hon öva på koreografierna de övade in. Japp, mamman filmade så vi har dom. ?✌?️???

  

Resten av dagen gick åt att bygga upp den nyinhandlade studsmattan. Vilken på ett sätt vi monterade två gånger. Och det sker om man (någon) är lite för snabb. Kan informera att det är 72 fjädrar man spänner av och på – varje gång. ?

  

Nu är det dags att ta söndag och vi önskar fortsatt trevlig helg från oss!

Miami-pirr på!