Miami-Ulwarna: Om medvind. Och avokados.

Kan väl inte mer än säga att när man är redo att det ska börja hända grejer. Då börjar det hända grejer. Och förväl är väl det. Annars hade det nog inte blivit lika givande som den senaste veckan verkligen blev. Och det var ju det som var tanken. Att ta vara på den nya energin och kraften som börjat spira inombords.

  
Efter många om och men (Maja kunde inte bestämma sig vad hon ville, så jag hjälpte henne lite på traven med det lilla beslutet ?) anmälde jag mig som volontär till Majas utflykt med klassen, vilket visade sig bli en halvdag till teatern i Coral Gables, 30 minuter från oss med buss. För att få bli en volontär behöver man registrera sig via skolans system där man checkas och kontrolleras innan man får ett ok på att följa med. Instruktionerna var enkla. Avresa 08:45 och klädkod är röd piké och jeans. ( Det kan vara kallt på teatern visade det sig) Så det var ju bara att åka och shoppa till Duchess stora nöje. För jeansen vi hade med oss har lilla damen vuxit ut. Och det gick som en dans. Det som är humor i alla affärer just nu, är att de säljer exakt det som behövs för oktober månad och framöver. I Sverige. Inte i Florida. Haha, så det är mössor, vantar, halsdukar, dunvästar, stövlar och ja, ni vet ju exakt vad. Så just det där att barnen växer och behöver nya shorts exempelvis, är lite halvkört. Och frågan är, kommer man vilja ha på sig en dunväst här borta? Ja, det får vi verkligen se känns det som. Det lustiga är att just den utflyktsdagen var det lite snårigt med regn, blåst och ja, kanske +25*. Och japp, kändes inte alls så illa med långbyxor!

I Majas klassrum där jag får vara med är det Ms Acevedo som är huvudläraren för dagen och hon är himla gullig. De börjar med utropet på TV, upp och stå och handen på hjärtat, med att svära eden för flaggan och sen sjunga nationalsången. Texten rullar på skärmen för att underlätta och barnen står så himla fint uppställda när de sjunger. De har en stund att göra läxor de inte hunnit med innan bussen kommer och Maja och jag kikar lite i en läsbok. Någonstans där blir det lite rörigt i klassrummet och då från ingenstans hör jag hur Ms Acevedo klappar en ramsa och när hon avslutat den släpper hela klassen vad de har för händerna och klappar tbax till henne! Genast hade hon deras uppmärksamhet och det blev helt tyst. Maja viskar att så gör dom och kanske gjorde de även så hemma, men ja, jag har ju inte varit i ett klassrum på rätt så länge, så det där var liksom något nytt. Så enkelt liksom.

  
 Dagen blev himla bra trots regn och rusk och när jag lite nyfiket berättade för de andra föräldrarna som följde med, att det var första gången som jag och Maja åkte en gul skolbuss, log de och berättade att vänta du bara. Det är ingen lyxfärd direkt. När vi väl kom ombord visade det sig att vi både hade turen att få en egen buss till vår klass, vilket gjorde det lagom med plats till alla, plus att det var AC installerad. Vilket gjorde de andra päronen lite besvikna för min del, då de gärna gett oss den ”riktiga” upplevelsen med trängsel och rinnande svett längs ryggraden 🙂

 

 I början på dagen var Maja noga med att visa hon klarade sig själv och jag behövde inte vara med henne, utan jag kunde hänga med de andra föräldrarna och hjälpa till där det behövdes med att antingen följa med tjejerna på toa eller hålla kolla på att alla satt där de skulle. På vägen hem sen blev hon nog lite tagen av allt ståhej, det är ändå en hel del att ta in för henne en sån tur och samtidigt hålla koll på att göra rätt. Jag översatte föreställningen så gott det gick och vi fick en mysig stund tillsammans både på teatern och under bussfärden hem.

Sen väntade resten av skoldagen och jag for hem för att ta emot Pest Control (firman som sprayar insektsmedel i huset och utanför mot diverse småkryp man helst inte vill ska härja omkring 🙂 – tror ni förstår)

Well, och det är väl där nästa story följer. Och det blir väl mer en liten situation där tanken är god från två sidor, men det blev lite knasigt hur det uppdagades. Elvin som pratar en blandning av spanska och engelska har jag träffat några gånger, en supertrevlig och vänlig herre helt enkelt. Och när han väl sprayat runt, knackar han på och frågar om han får ta med sig några avokados hem? Well, jag visste inte att vi hade avokados.. Ingen fara säger Elvin. Det är din grannes, men de hänger över på din sida staketet, då är det ok. Ja men absolut, go ahead säger ju jag då.

Jag skämtar inte om det tar 5 minuter, så knackar det igen. Yes, säger jag och öppnar dörren? Det var inte Elvin. Det var polisen nu. Mycket artigt frågar han om jag haft någon hos mig som plockat avokados? Är själv inte så kaxig där, utan svarar snällt på hans fråga. Ja. Nu visade det sig, att polisen blivit uppringd av min grannfru (som jag ännu inte hälsat på) som sett en man hiva sig över på hennes sida trädet och ta avokados från grenarna på hennes sida..! Hon var orolig att vi hade inbrott och för vår skull då ringt polisen. Åh, men nej, var han över på henne sida?! Jag bad ju om ursäkt till polisen, och han sa han pratat med Elvin som sagt att det var ett missförstånd och allt hade gått bra. Herre gud, kändes ändå lätt pinsamt, så jag tackade polisen och begav mig över på en gång till grannen för att be om ursäkt. Kändes väl lite pirrigt att gå över, vi har liksom inte hälsat och så har jag någon som är på hennes sida och som hon tror, tar hennes avokados.. Lätt nervös står jag på hennes trapp i gympaskorna och sväljer lite tills hon öppnar.

Presenterar mig och sträcker fram handen och ber så hemskt mycket om ursäkt för det som hänt! Där får jag då möta Janet för första gången och hon skakar tass rejält med mig och i mening två säger hon rakt ut att hon blev så orolig för vår skull att vi skulle ha inbrott och att inbrottstjuven var på väg över till henne sen, att hon var på väg att hämta sin pistol! Oh no, säger ju jag, det var väl tur att du ringde polisen först och jag ber tusen gånger om ursäkt igen. Var han över på din sida och skulle ta avokados? Var är det där trädet frågade jag lite försiktigt för att ja, lätta lite på stämningen. Jag är ju så nervös själv, så jag tar av mig skorna när jag går in, svensk som man är, och jag ser hur hon tittar till. Haha, varför tar hon av sig skorna?! Väl inne i huset ser jag ett enormt träd som växer precis bredvid henne pool, som mycket riktigt sträcker sina grenar över till vår gård och wow, är det där avokados? Dom är ju jättestora?!! Japp, hon var himla stolt över dom, inte fått så fina plantor på 10 år. Och då får jag förklaringen varför de har pistoler i huset. Hon och hennes man är nu förtidspensionerade poliser efter skada i tjänsten, och hon visade stolt upp en enorm inramning som stod lutad mot väggen i väntan på upphängning, med hennes uniform, hatt, polisbricka, utmärkelser och diplom. -Så då förstår du varför jag hade närmare till pistolen än vanligt kanske. Haha. Tack Janet, kanske kan jag ta ditt mobilnummer och du får mitt om vi behöver nå varandra någon mer gång, säger jag. Och vad gör ni till Halloween då? Ler lite åt det där samtalet jag hade men min grannfru. Inte vad jag väntat mig på något vis, men efter en stund var vi buddies och fick info att den 31 oktober då ställs det till med Halloween-grannfest med långbord ute på gatan, då det ska firas rejält med maskerad och mat. Vuxna och små klär ut sig, så det är bara att börja bunkra med godis tipsar hon, och sveper handen runt i hallen där det står hinkvis (alltså jag överdriver inte) med godis. Okej. Då har vi lite att börja fixa med inne hos oss 🙂

Alltså jösses, vad hände? Satte mig en stund när jag kom hem, innan jag tassade ut och kikade. Jorå, det var bamsestora avokados här på min sida med. Men jag tog bara en och var noga med att inte grenarna skulle gunga för mycket. Då har jag mött en av grannfruarna och det gulliga är ju att hon var orolig att något hade hänt. Att vi kanske hade inbrott. Notering. Om Wille vill gå över och hämta en boll som flyget över staketet. Ring på dörren först. 🙂

Ja, så det där var väl det som hände i veckan. Plus en Crazy Hairday samt en Western night för barnen på skolan.  Puh. Vi har sen haft två riktigt härliga utflykter under helgen. I lördags spelade universitetslaget i amerikansk fotboll hemma och vi svidade om oss till orange-grönt och hejade ihop med kanske 35 000 andra fram Miami Hurricanes ”Go Canes!! It’s all about the U” till seger. Vi satt högst upp på läktaren och värmen var grym. Där kan vi säga att vi svettades rejält. Svalkade med kall glass, Bud Light och lite promenader i skuggan under pauserna, vilket gjorde att vi ändå var med under de två första kvartarna. Sen tog vi bilen hem och såg sista kvarten på TV. Perfekt upplägg för både mapas och Ulwungar. Och en dröm som gick i uppfyllelse för mig, att få ha sett en riktig match live, som gammal syster till en amerikansk fotbollsspelande lillebror i alla år, så det här var stort. Go Carlstad Crusaders, right Mäki #72?! 🙂 <3

 Slutligen fick jag ju äntligen kontakt med efterlängtade SWEA, efter några turer med olika mailadresser. Och vilken tur sen. Det visade sig att de just den här söndagen arrangerade de en familjedag ihop med Svenska Skolan uppe i Fort Lauderdale, ca 1 timme från oss, med idrottstävlingar för barnen med mat och fika till alla, Vikinga SM 2015, vilket alla Svenska skolor runt i världen sätter upp just den här perioden. Och så lyckat det blev! Både små och vi vuxna fick chans att träffas och prata med andra familjer som är i exakt samma situation som oss!! Enormt trevligt och jag fick med mig så himla bra samtal, råd, tips och även möjlighet att träffas framöver, vilket är exakt det jag känner blir bra för mig. Och jag tror, även för våra små. Att få prata svenska så där spontant med andra barn, efter två månader, var som efter vi frågade dem, lite skönt att inte behöva tänka på hur man säger något. Sen kanske det tog en stund innan det lossnade men när det väl gjorde det så var de med i både längdhopp, höjdhopp, kast med liten boll och 400 meter! Så duktiga var alla barn och speciellt mamman här i huset var riktigt glad i hjärtat.. Jag har ju liksom siktat mot det här, men kunde ju inte vet hur det skulle bli. Och så blev det så bra!

  
  
  
  
Så ja, har man väl kommit till den punkten, att det är dags. Man är redo. Man har kraften. Då finns det inga frågetecken eller tvekan om att backa. Det är bara att följa med. Och just nu har vi medvind, vilken vi ska dra nytta av. För den smittar ju av sig. Och som ett litet komplement till min blogg, så har lille Lorden startat en egen Youtube-kanal som ni finner här –  välkomna att kika in där med 🙂

 Massor av hälsningar till er alla om fina höstdagar och om att medvinden även når er härifrån <3

Fortsatt fin vecka så hörs vi snart igen!

Miami-pirr på!