Miami-Ulwarna: Curaçao – turkosa minnen

Sista kvällen före hemresa. Sitter i vårt öppna vardagsrum med alla dörrar öppna, vinden svalkar skönt och små kikar på Let´s dance. Hela dagen idag har vi varit nere vid en beachclub. Så lugnt. Och stilla. Med skön loungemusik i bakgrunden. Kändes på en gång när vi landade där, att här kan vi vara kvar till kvällen. Och så blev det. Haha, inte vår vana trogen alls- faktiskt har vi aldrig gjort så, men tänk idag passade det fullkomligt in. Som en grande final liksom. Och lite lätt rödflammiga, i alla fall mamman, har vi nu kommit hem för att duscha av saltet och börja småpacka.

De här dagarna har vi sett oss omkring och kört runt i vår jeep. Strandväskorna fulla med handdukar, solkräm och snorklar. Tack vare gps:en har det funkat riktigt bra och vi skrattar lite åt att det är något lättare att komma rätt här där vi aldrig varit tidigare mot hemma i Miami-krokarna, där vi borde känna oss säkra nu, men att gps:en där har svårt att hinna med att visa vilken av de sex filerna man ska välja vid avfarterna. Så vi har kommit fram dit vi önskat varje gång. Och vilka stränder. Den ena mer magisk än den andra. Fullkomligt översköljs av intrycken man får när vi kliver in, i liksom ett vykort. Det är så vackert! Den finaste tycker jag var Cas Abao Beach som både var den första på vår tur och som vi stannade längst på. Men sen han vi även med en strandrestaurang för lunch där det mer var klippor ner till havet, plus en strand med vatten som ett akvarielikt, fullt av fisk och massor av koraller och snäckor att kika på och sistnämnda att plocka med sig hem. Efter en fullmatad dag på tur passade det inte bättre än att jag fick följa med Claudia till Crossfit Willemstad för dagens wod. Ingen lyckligare än jag som fick köra riktigt hårt! Och så enormt roligt att känna att den välkomnande känslan boxarna sägs ha stämmer – alla är alltid välkomna!

  
  
  
  
  
 Lite iögonfallande blev nog ändå P’s nya cyklop. För er som är lika intresserade av nyheter, så heter den Wildhorn Seaview 180`snorkelmask och ja, ser väl lite lätt märklig ut. Men så bra! Man liksom andas med näsan istället för munnen och täpper till runt hela ansiktet. Bara det att han var den ende just här som shoppat loss på den. Så det har varit många nyfikna blickar och frågor som undrar hur den fungerar. Eller mer – vad är det för något han har på sig?!

   Vi hade även en heldag nere vid vår strand, Jan Thiel, där vi turligt nog fick tjing på två solbäddar då de som bokat dem inte plockade ut dem. Det är liksom little mulet på förmiddagarna och ser inte så inbjudande ut. Så det var nog rätt vanligt att man inte går ner på stranden det första man gör. Men sen på eftermiddagen så spricker solen upp och molnen försvinner och lämnar kvar en klarblå himmel. Härligt! Så där hängde vi i stort sett hela dagen med en final av Wille, som körde Flyboard. Jösses så roligt att uppleva. Mest för honom. Men även för oss som hejade på. Varken P eller jag trodde att han verkligen skulle genomföra det, då han i början bara var lite nyfiken på hur det fungerade, men vi peppade honom att gå och ta reda på mer. Till att faktiskt bestämma sig att verkligen göra det. De övade noga, både muntligen och i vattnet och instruktören var så lyhörd och tog sig an den lille lorden som lyssnade och utförde efter anvisningarna så duktigt. Från att i början klara av korta flygturer på 10-15 sekunder. Till att på slutet vara uppe på 2 meter i höjd i ett par minuter. Så modig liten kille.

      

  
Vi avrundade kvällen med middag inne i huvudstaden, Willemstad. En promenad förbi landmarksen innan vi slog oss ner på Ginger, som låg inbäddat längs en gata som det märktes var den trendiga då det var massor med folk i varje hörn, kantad av pubar och restauranger. Så mysigt och skönt med lite avbrott från flip-flops och sand mellan tårna till att få ha på sig lite klänning och high-heels. Och wow vilken god mat vi fick och tack vare att wi-fi inte fungerade där, så blev det en rafflande turnering i sten-sax-påse. Där jag tror mamman vann faktiskt om jag inte kommer ihåg fel.

           

Det här med att följa med P på jobbresa, var ju nytt för oss. Men att vara själv med barnen några dagar, för att sedan hänga tillsammans, blev ju så bra! Tar med oss den erfarenheten och minnen av långa solvarma dagar med ständigt vindrufsigt hår och svalkande dopp i ett turkosafärgat hav – i bagaget hem, och jag alldeles för många oanvända klänningar. Sen gammalt.

Miami-pirr på!

// Theresa