Miami-Ulwarna: Längtan som förvandlas till verklighet. Med besök hemifrån.

Äntligen här! Kunde inte sluta kramas när de till slut fann fram och bilen parkerade framför porten. Gps:en skojade till det lite, men med lite vägledning löste sig det och så klev de ur bilen, alla fem. Och vips så fylls den tidigare pirriga och förväntansfulla väntan och längtan ut, mot snack och skratt och kramar och husvisning och ”Ska skorna vara av eller på?” och väskor som rullas in och in med en barnvagn och matstolen ska monteras och nappen som tappas i golvet och ”Hur fungerar micron?” och upplägg om vem ska sova var och så smög jag mig till ännu en kram av min darling-väninna och så hörs ljudet av en bubbelflaska som öppnas.. Japp, det är bara helt, helt perfekt. Dom är framme nu ❤️

De flög över redan i måndags och har hunnit avverka både Univeral Studios och Disneyworld, vilket vi förstod var ett smart drag. Tack vare jetlaggen så var våra vänner de piggaste och första bland besökarna att utforska parkerna var morgon. Fredagshänget blev sen ultimat då vädret bjöd på en skön och varm kväll och vi kunde sitta ute länge runt poolen där små höll igång. Till slut blev det dags att ta sig inomhus då myggen har börjat ge sig tillkänna efter några månaders frånvaro. Vi vet att längre fram kommer det bli rätt och slätt omöjligt att vara ute vissa tider, men vi har försökt förbereda det där med att köpa en mosqito-lampa som knastrar till ibland. Vi får se om det fungerar. Nåväl. Efter nattning av små stannade vi tjejer sen kvar i köket, tände lite ljus och fortsatte sitta och prata i mörkret till ja, alldeles för sent. Men alldeles perfekt. Alldeles som vi ville ha det. Bara vi två.

  


Nästan bland det första så kom undran ”Imorgon tränar vi, eller hur?” Haha, ja, ni känner ju mig. Jag hade ändå intalat mig själv att ta det lugnt med det där sakerna innan allt kommit i ordning. Men om frågan väl kommer upp säger ju inte jag nej direkt. Så i morse for vi till boxen! Det bästa på lördagar enligt mig, är att wod:en går ut på att man tränar som ett lag. Och wow så imponerad jag blev av min kära – hon gav järnet – för att vi två skulle klara utmaningen. Repetitionerna var många och vi skulle dela upp dom så bra som möjligt, ni ser på bilden nedan vad den gick ut på, men exempelvis att bära sin kompis 100 m på ryggen, 80 burpees, hoppa upp på låda 80 gånger, swinga en kettlebell 150 gånger, sit ups 8o gemensamma stycken med klapp (och nu inser jag vi gjorde 40 för många – förlåt Anna!!???) osv. Jag skojar inte att svetten formligen skvätte då vi båda tog i för kung och fosterland. Och det var många mer än en gång som Anna gjorde fler reps än vad hon först gissade..!! Vilken kämpe – så stark!

  
Och säkert kan ni förstå. Vi var två riktigt nöjda som kom hem, om än totalt sjösvett, men både stolta och glada till våra supernyfikna familjemedlemmar som ville höra vad vi gjort och hur det var. Jag skrattade åt att mina händer skakade när vi visade några filmer vi fått till imellanåt. Så glad! Liksom till våra tidigare kära vänner och familj som besökt oss, betyder det mycket att sända med minnen, av detsamma som vi upplever runt oss här. Och nej, kanske inte att de ska bli helt slutkörda, vilket både de och jag alltid blir ?, men ja, få med sig den där crossfit gemenskapen jag själv är så betagen av, men även uppleva peppen under woden och lycko-känslan av att alla kan. Plus att få träffa träningskompisarna jag hänger med varje morgon så klart. Så när vi varvat ner, tagit en dusch, var det ren och skär relax vid poolen som gällde. Lunch, bad, snack, lite bollkastning. Och så självklart gos med lille Bruno, som är jordens sötaste lille Aguilar-kille. Så scharmig och nöjd att få hänga med alla. En riktig liten darling.

  

Eftermiddagen slutade med en tur till vårt närmaste shoppingcenter, The Falls, för en traditionsenlig yoghurtglass. Och sen gick väl mammorna loss på klänningsavdelningarna i butikerna. Jepp. Många blev sms:en ” Vi står i omklädningsrummet igen.” Haha. Nöjda med fynden, men tro mig, det lär blir en ny tur snart igen.

 
Nu dags att knyta sig och jag kommer sussa sött mellan mina Ulwungar då P for iväg en sväng igen. Men de här dagarna är vi inte riktigt helt ensamma hela tiden.

Lycka inombords med besök hemifrån. Och lycka för att få byta ut saknad mot längtan. Som sen förvandlas till verklighet ❤️

Miami-pirr på!

// Theresa