Är fortfarande lite tagen och sorgsen. Trots att det är några timmar sen de for iväg i bilen. Och har lärt mig nu, det är så här jag bearbetar farvälet. Och saknaden. Som i hjärtat. Värker.
Glad att Wille hann med en sista hälsning när han precis kom hem från fotbollsträningen ikväll. Sen har vi pysslat med läxor och planering. Nu behöver bara köket finas. Och barnens uniformer strykas. Men tar den här stunden först. Att sortera in ögonblicken. Till att spara.
Från de här dagarna, är vissa stunder de extra speciella. Ibland vid liv en kort sekund. Ibland som om de alltid varit. Och ibland med lyckan att fånga dem på bild. Som de här.
Som när Alicia och Ines följde med och kikade på Majas skola. Reflektionen var att det var strängare här än hemma. ”Silence and face forward!” fick skolbarnen höra av sina lärare när de gick i led.
Eller de här ögonblicken från killarnas kväll med basketmatch och en tur i Miami-by-night med trevligheter. Sen gammalt finns en nattmacka i kylen när man kommer hem. Och sovmorgon till hela kl. 08:30!
Och den där lördagen när alla nio for till boxen för helgens team-wod. En riktigt höjdpunkt för alla!
Eller som här, bara en skön stunds styrka i garaget på tuman hand med smarrig lunch som boost efteråt. Den där väninnan jag har överraskade mig – hon jobbar igenom. Och ger inte upp. Säger bara wow!! 
För oss tjejer blev nog höjdpunkten vår kväll på tumanhand, när vi både kikade runt på South Beach men oxå tog oss till salsa-rytmerna nere i Miami Downtown. Hårfix på blowdrybar, makeup, Versace och sen drinkar med ja, ni förstår säkert, de där snacken man har en sån kväll.. Exakt vad vi önskat. Och ja, vi kom hem senare hem än killarna!
Att säga hej då i stunden. Avskedet. Är alltid sorgligt. Och alltid ledset. Jag har lärt mig nu, att så blir jag. Tårarna kommer. Sen trillar de en bra stund efteråt. Det känns så himla tomt. Och ensamt. Men små är söta och kramar sin mamma. Man får gråta. Och Anna sa det så bra när vi tog farväl. ”Det har varit så sköna dagar kära, och ni har det så fint- ni finns lite för långt bort bara..”
Som tur var, så ses vi rätt snart. För när skolan är slut och Ulwungarna tar sommarlov, då flyger vi hemåt en sväng. Små har redan siktat in sig på aktiviteter och det värmer gott och peppar.
Nu känner jag mig bättre. Redo för det sista fixet innan jag sussar inne med Ulwungarna. P kommer hem på lördag. Det längtar vi till. Och nu är allt sparat på rätt ställe. I hjärtat.
Miami-pirr på!
// Theresa