Miami-Ulwarna: Sista sidan. På första kapitlet.

Har tagit några dagar att bearbeta. Men nu är jag liksom på det klara med det. Att lillans, eller faktiskt hela familjens, första Miami-kapitel. Har nått till sista sidan. För från i helgen. Så känner jag det. Vi har alla landat. På riktigt.

Ni vet ju vid det här laget att det varit något utav en berg-och-dalbana vad gäller min lilla darlings väg att komma in i hela det sociala maskineriet här borta. Både med språket som en barriär men även som den lilla personen hon är med hög integritet i kombination med en del blyghet och på det ett starkt kontrollbehov. Jösses, med det skrivet så här förstår jag att det har tagit sin tid. Men. Det bästa är att nu är hon i land. För i lördags hölls det ett birthdayparty, som för några månader sedan inte fanns på kartan någonstans, till att nu i helgen vara hur naturligt som helst att planera inför.

Det var fem söta tjejer som spralliga och fnittriga anlände en efter en. Föräldrarna som lämnade bekräftade att japp, ingen sovmorgon för dem alls, då tjejerna vaknat alldeles för tidigt med undran när kalaset startar. Haha, ja, man kan ju inte få en bättre start på en fest känns det som. De hade sett fram emot att få komma hit. Och dagen blev verkligen superfin! Några av föräldrarna blev kvar här och det var både trevligt och intressant att få talas vid samtidigt som man fick lite insyn i deras liv och vardag. Vi bjöd på snacks och Power-Pizza (ett företag som har ett mer hälsosamt koncept speciellt med extra proteinfylld deg plus att barnen gillar den) och god kall dryck till föräldrarna. Som tur var hade vi lite av varje hemma då det önskades både rödvin och champagne/sparkling till förtäringen. 🙂

Den ena mamman jobbade på en försäkringsfirma och hade stor hjälp av sin mamma som hämtade döttrarna varje dag, fixade middag, gjorde läxorna och redo för sängen när hon kom hem om kvällarna. Det var långa dagar för henne märktes det samtidigt som hennes man jobbade mycket med. De andra föräldrarna hade målet att mamman som var sjuksyster, skulle få gå ner till halvtid då hennes man både jobbade i en trädgårdsfirma (de hyr ut tjänster för underhållning av trädgårdar) samtidigt som han själv har ett eget liknande företag som han vill ska bli huvudsysslan. Så deras dotter gick kvar på after-school, vilket är som fritids. Faktiskt den enda gången barnen får leka på dagen. I hela 45 minuter. Efter det ska de sätta sig och göra dagens läxor. Det rådde delade meningar om det var logiskt att låta barnen leka direkt efter skolan, då vissa tyckte det borde vara smartare att låta dom göra läxorna direkt efter skolans slut. Då Maja blir hämtad när skolan är slut, vet jag att hon tycker det är skönt med en paus då hon inte behöver göra någonting, eller mer, hon får välja själv vad hon vill göra, och sen gör vi läxorna när hon fått i sig lite mellis och sinnesro. Alla fungerar på olika sätt. Men något alla var överens om, var att de liksom vi gärna såg att skolan införde raster/recess under dagen. Tydligen ska skolregionen rösta om det till hösten, så vi får se. Det andra som konstaterades är att klasserna blandas upp nästa år. I nuläget är jag lugn med det men ska förbereda båda barnen på det. Men eftersom Maja nu är trygg i språket, så är jag lite mer mentalt förberedd på hur det kommer fungera. Men det tar vi till hösten.

Tjejerna var helt självgående under dagen, de härjade runt i poolen och på studsmattan och kom själva på att leka vattenkrig med vattenballonger. Fick höra att några av dem inte hade pool hemma, så det värmde inombords att få ge dem lite extra upplevelser ihop med den avslutande turen till Sky-Zone som oxå var premiär för några av tjejerna, ett sorts lekland med bara studsmattor. Jösses vad de hoppade och slog volter och körde team i goast-ball och dunkade basketkorgar. Avslutades skönt med en jättestor svalkande fön – Hurricane simulator.

Det var faktiskt bara under ett kort tillfälle som jag såg på Majsi att hon inte var riktigt bekväm, vilket de andra inte märkte utav, men ja, ni vet, man känner utav minsta signal från sina små. Fick tillfälle att ta henne till sidan och så klart kom det inte fram från början vad det var som stod på. Fick till slut till den magiska frågan som hon kunde besvara, ”Vad är det som inte känns rätt?” Då kröp det fram att hon kände att de andra pratade hela tiden och att hon inte gjorde det. Och så är det ju fick jag förklara, så känns det för mamma med ibland. Man får liksom sätta sig i ringen där alla är och försöka hänga med. Och till slut får man in en kommentar eller fråga, eller så räcker det bara att man är med och skrattar och har roligt. För visst förstår du vad dom säger? Ja, det gjorde hon ju. Så när vi pratat en liten stund och gossat lite både med P och mig, så känns det lite bättre. Det var lägligt nog dags att komma upp ur poolen och börja fina sig inför avfärden mot hopp-landet. Och jösses vad de finade sig! Hög musik på och en av tjejerna hade med sig en body-spray från Victoria Secret, och den brukades hej vilt. För de ville ju inte ”lukta klor”. Haha, så nu är det en ny grej på önskelistan från Lillan. Sött att Isabella som varit här tidigare hade köpt likadana kläder till Maja som hon själv hade med sig till efter poolen. De kallade sig ”twins”. Mammahjärtat så varmt, så varmt.

Så ja, efter det lyckade eventet var vi så himla nöjda, glada och lite lättade tror jag. Speciellt Maja så klart. Härligt att höra henne prata om partyt, nya intryck men mest att höra henne bubbla. Alla somnade nog lite tidigare än vanligt. Och gott var det. För dagen efter på söndagen fick vi trevligt besök av Jimmy, som bor här i Miami och vi inte har träffat på många år, (vi känner varandra alla tre från reseledartiden och speciellt från en semester på Mallorca långt innan barnen, haha, den storyn tar vi en annan gång) och hans så vackra fru Michelle plus hennes mamma som var på besök från Venezuela samt deras oerhört söta vovve. Vädret bjöd på sol och klarblå himmel vilket resulterade i en eftermiddag runt poolen med hela högen. Ett skönt häng med snack, skratt, lite bollkastning, lite bad och massor av god mat. Många roliga stories och även superspännande och intressant att få höra om deras liv som kretsar kring träning och fitness, spännande entreprenörskap och resor världen över. Jag fick även nöjet att traggla mig fram på min oerhört modesta blandning av spansk/italienska och både Michelle och Sandra lyssnade tålmodigt. Haha, det fungerade riktigt bra kändes det som 🙂 När solen väl började dala var det dags att ta avsked och extra glad blev jag att de gillade mitt egna favorit-mellis, som min tidigare darling-PT Olga tipsat om. Frusen banan som mixas med naturell yoghurt. En nyttig hemmagjord glass helt enkelt. Beställning gjordes av alla och även i hallonsmak vilket blev en riktigt bra avslutning på dagen. Och har vi tur blir vi kanske, kanske hundvakt under någon av deras resor, men framför allt ser vi fram emot att att träffas snart igen 🙂

Helgen blev ju så lyckad. Men oxå känslofull. För mig. Som jag skrev i början, det har tagit några dagar att inse, att jag kan runda av det här kapitlet. Det är likom dags. Att släppa mammaoron något. Eller, om möjlig helt. Och börja på en ny blank sida. Med kanske, eller inte alls kanske, med mer fokus på mitt egna innehåll. För efter nu dryga åtta månader, har båda barnen funnit sin plats. Lille Lorden redan tidigt. Men nu har även Lillan landat. Och känner sig trygg i sin roll. Som en tjej som pratar engelska till största delen av dagen. Som en tjej som går i tredje klass med fina betyg. Som en tjej som älskar gymnastik varje måndag och övar envist hemma. Som en tjej som piffar och fixar med nya frisyrer med inspiration från YouTube. Som en tjej som månar om familjen och vännerna, både här och i Sverige. Som en tjej som är petnoga med sina kläder. Som en lillasyster som älskar att retas med sin storebror – och som hon älskar att hänga med. Som nu även är en tjej med kompisar runt sig. Och som nu landat i att vara. Maja i Miami. Ulwungen min. ❤️

Tack för all pepp och uppmuntran, alla råd och allt stöd under den här delen av äventyret – nu startar vi upp på det nya kapitlet här borta!

Miami-pirr på!

// Theresa