Miami-Ulwarna : Nedräkning & uppladdning

Kan inte riktigt tro det är sant. Men inom några veckor så avslutar Ulwungarna sitt första skolår i USA. Jösses, är det sant? De räknar ner varje dag och har nog även dom som jag, lite svårt att inse det. För nu har vi ju liksom äntligen fått kläm på det här med skolan och läxorna. Ett tydligt mönster vi kommit fram till och som vi tar med oss till nästa termin, är att det kommer vara sjukt mycket läxor i början. Hela vägen fram till jullovet. Och sen fortsätter det så hela vägen till mars/april. För när vi väl kommer dit, då ska alla elever ta FSA-proven, alltså de nationella proven. Men. Efter det är det har det i alla fall för Wille varit 50% mindre läxor med hem. Vilket har varit GULD! Majsi, hon har samma mängd läxor varje dag. Läsning med textförståelse, matte och antingen en uppgift med biologi, historia eller vetenskap. Varje dag. Oavsett vad. Så ja, ni kan förstå att Ulwungarna ser fram emot ledighet.. Och med det sagt så ser vi ju så fram emot att komma hem ett tag. För siktet är inställt på några sköna veckor hemma i Sverige med familj och vänner. WOW alltså! Så roligt! Så mycket att se fram emot för oss alla fyra. Det går liksom inte att sätta fingret på, men man är ju så pirrig och så full av längtan. Det blir både Älta, Stockholm och Motala så klart, men framför allt bröllop på Gotland!

Och det var ju just av den anledningen, speciellt mysigt att få ha vår blivande svägerska boende här i nästan två veckor. Landade med en tokpackad resväska fylld med plugg-böcker inför den kommande B-uppsatsen hon skulle skriva. Och även Treo och Resorb och de ack så efterlängtade konservburksöppnarna!!! Tack Clara!! Vet inte vad det är, men här har de en riktigt meckig konservöppnare som man liksom ska fästa och skruva upp locket genom att vrida på en liten stav. Helt livsfarligt för händer och framför allt naglar, haha, jag vet, men det är sant, är du blöt om händerna och slinter så är du körd! Inte alls lika smidig som den vi har hemma. Haha, ja ni hör, men nu så är det löst. Dagarna har bara flutit på så himla soft, blandat med stormoväder så Wi-fi slogs ut av blixtnedslag till strålande vackra dagar med den där klarblå himlen vi alla tycker så mycket om plus en lyckad shoppingtur upp till Sawgrass Mills. Söta Clara bakade även de där efterlängtade saffransbullarna hon är så bra på och en himmelskt god kladdkaka som Wille inte kan få nog av. Speciellt mysigt att hon och jag spenderade mycket tid ihop, både hemma men oxå de där turerna till boxen. J Ö S S E S, vi har svettats och kämpat vill jag lova. Men hon är så cool! Varje morgon var hon med, inte en enda gång som hon hoppade över! Hatten av. Bonusen var en kväll när P och jag for in till Downtown Miami för en middag på tu man hand. Fredagsfinade tog vi en Uber för en kväll på stan och det blev både drinkar i solen, middag på favoritrestaurangens roof top-bar (som ligger på första våningen, lite humor) Dolores, but you can call me Lolita, som även Anna och jag var på när hon var här, plus en riktigt skön avrundning med sydamerikanskt liveband på club och några drinkar till. Det där lever vi fortfarande på..

Sen har faktistk både Wille och jag provat på lite nya fritidsaktiviteter. Hans fotbollslag tappade medlemmar då några av killarna flyttade, så då kom lille Lorden själv på att han ville testa Crossfit for Kids på Crossfit Threshold, vilka ligger här i närheten där vi bor. Plus att hans kompisar från skolan oxå går där. Skrattar lite åt det, men vi är ju lite lika där, min son och jag. Vi drivs av utmaningar och presterar gärna på mer än max när det gäller att nå resultat. Haha. Häromdagen kom han hem helt sjösvett. De hade delat upp en wod (träningspass) som två skulle dela upp mellan sig, med 100 sit ups, 100 boxhopp, 100 ring rows (armhävning bakåtvänt med hjälp av ringar) och 100 småhopp. Jag skojar inte om hans tröja var så blöt att den gick att vrida ur. Haha. Och så GLAD vad han. Och självklart så stolt. De har ett smart system måste jag säga, med olika svårighetsgrader som man hela tiden kan uppgradera sig till. Så när Wille börjar nu, har han en vit t-shirt. På ryggen finns mål uppsatta, och när ett mål är uppfyllt, så fylls stjärnan i. Det kan handla om 90 sekunders jägarvila, eller planka 2 minuter eller vad innehåller en hälsosam tallrik med mat osv. Ibland bakar de in en utmaning i själva träningen-woden, eller så kan man själv be om att få prova att klara en specifik övning. När tröjan är full med ifyllda stjärnor, då är man redo för nästa nivå, tror tröjan blir blå då och så börjar man med nya utmaningar. Och idag är det träning igen, så får vi se vad han kommer hem med för resultat ikväll.

Själv har jag och min kompis Christine från boxen hoppat på Bikram Hot Yoga 305 (305 har jag lärt mig är Miamis förkortade postnummer de använder lite här och var). Vi har pratat lite löst om det tidigare, men så fick vi båda plötsligt ett infall att köra efter ett av våra vanliga träningspass på crossfiten, och så gjorde vi det. Hahahaha, alltså det där är ju helt otroligt jobbigt!! Men av någon anledning blir jag så peppad att vilja lära mig och klara av det. Plus, att det är en enormt skön strech av kroppen efter ett pass crossfit. Vi var inte de mest pålästa får jag erkänna, inför den första klassen, mer än att man ska ha med sig en handduk, yogamatta och vatten. Men på en gång när vi parkerat oss i lokalen fick vi viskandes mer info från en av deltagarna. ”Så ni vet, här inne pratar man inte, ställer er upp när instruktören kommer in och vad ni än gör, drick inte vatten förrän hon ger sin tillåtelse.” Vet inte om det var det där med vattnet som kändes svårast eller att inte få prata på 75 minuter. Insåg väldig snart att det var värmen som skulle bli den största utmaningen. De hade en termometer på väggen och den visade innan vi började på nästan 100*F, vilket är 37*C.. Alltså det där var så häftigt. Man tänjer och vrider och vänder, samtidigt som instruktören konstant pratar, framför sitt speach och beskriver in i minsta detalj hur man ska ställa sig, böja sig, andas. Eller om du ska lägga dig ner och när du väl gör det, hur du ska ta dig upp. K O N S T A N T rörelse. Och svetten forsar. Ja, kan inte beskriva det på något annat sätt. Den forsar. Och inte bara på mig. På alla. Hahaha, så himla häftig upplevelse. Så. Nu har vi köpt ett erbjudande för den här månaden så tar vi två sådana här pass, tisdag och torsdagar efter träningen på boxen. Tänker lite själv. Så häftigt att klara av båda teknikerna. För starka är vi redan. Men smidiga är vi inte alls. Så att få till de där rörelserna som de andra tjejerna och faktiskt en del killar med,  i salen, skulle vara sjukt coolt. Och om inte det, så känner vi båda resultat redan, att kroppen mår bra av det här. Min axel känns så mycket smidigare, även om den inte är återställd alls, men det går hand i hand. Jag klarar mer. Och ni ska veta man inte kan låta bli att fnissa tyst när yoga-instruktören avslutar klassen med att först klappa händerna i snabb takt för att man ska andas ut i takt den absolut sista orken man har, innan de öppnar dörrarna och den underbara friska och kalla luften får komma in i lokalen. Och med hög och klar röst ta avsked, på klingande amerikanska, Namasteeeeyyyyyyy.

Så ja, de här sista veckorna har måhända flygigt iväg men samtidigt har vi haft det så gott, både med skola men framför allt på det sociala planet. Hunnit med två till kalas för Majas del, och så var killarna iväg på ett event för Dolphins då vi inför kommande säsong nu har biljetter till deras matcher. Peter har som alltid rest, men lunken är så skön nu. Vi har stenkoll. Och alla fyra njuter av just det. Efter nu nio månader på plats så känns det så häftigt att kunna blicka framåt. Och nyfiket har mina tankar vandrat till hösten, och hur blir det när vi kommer hem igen, alltså hit till Miami? Har vi så pass på fötterna att vi klarare allt lite enklare? Vi vet ju att förändringarna kommer i skolan, klasserna kastas om. Wille har minst fem i sitt kompisgäng som flyttar till antingen olika delar av USA eller världen för den delen. Och det är ju vanligt för dem här. Och. Maja, min lilla tänkare, hon frågade häromdagen när hon får reda på vilken ny lärare hon kommer få. Så alla funderar vi på vårt vis. Och förhoppningsvis (peppar, peppar) kommer jag in på någon av de utbildningarna jag ansökt till. Det kommer ju oxå rucka på rutinerna. Men speciellt lyckligt inombords och ja, tryggande på den mer sociala fronten här borta , kändes förra söndagen. När vi hängde hemma hos Jackie och Carlos, ihop med resten av gänget från boxen. En heldag runt poolen, för dom säkert en helt vanlig söndags-barbeque. Men för oss något mer. För vi var en del av den. Och vi passade in. The Swedes var med. Alla fyra. Och just det där ska vi ta väl hand om. Så ja, stackars (varför skriver jag det? ☺️)Peter har nu två-tre herrar som peppar att han ska haka på till boxen och träna i veckorna han är hemma. Haha. Ja, vi får väl se hur det går med det. Men nästa helg har vi bjudit in till middag hos oss, och då blir det med midsommartema!

Där är vi nu. Dags för nedräkning. Och uppladdning. För alla våra mål. Men främst inför en riktigt skön sommar. Hemma i Sverige. Och för att mamman ska få ihop sin resväska för fem veckor på resande fot.

Miami-pirr på!!

// Theresa