Älta-Ulwarna: Att vakna upp i ett rum som badar i sol. Hemma igen.

Står här vid köksön. Här hemma. Och när jag menar här hemma, så börjar jag förstå. Att det är ju Sverige nu. Jösses, hur gick det här till? Är vi verkligen här nu? Och hur kan det kännas så himla naturligt? Har ett inre lugn. Och ro. Det är verkligen så himla skönt. Har liksom andats ut i och med det här. Och vaknar varje morgon. Riktigt tidigt de första dagarna. Till det där ljuset. Ja ni vet, sommarljuset i Sverige. Magiskt. Rummet formligen badar i sol. Trots att klockan bara är fyra på morgonen. Så somnar jag om. Och sen vaknar igen. Till samma ljus.

Kanske har det lite att göra med att vi är hemma-hemma. I vårat lilla radhus igen. Alltså så himla fint är det. Man ser det verkligen med nya ögon, det är ändå tre år sen. Och det är ju absolut inte stort, haha. Inte som där borta. Men däremot, helt och hållet perfekt.. ”Vänta, har Wille större rum än mig, här MED?!” Haha, ups, la hon märke till det..!! Vi har haft tur att få ha haft en hyresgäst boende nästan hela perioden när vi varit borta, plus att vi haft superstor hjälp av vår klippa till granne under de här åren. Tack Sören! Så när hyresgästen flyttade ut, fick vi till en ommålning och nedmontering av visst möblemang, lagom till när vi klev in över tröskeln igen. På så vis blev det verkligen som att komma hem till ”oss” igen. Vilket var superskönt att slippa känna tvärt om. Sen är det ju glest och ekande tomt i vissa av rummen, men ändå funktionellt möblerat som vi lämnade det innan vi for. Om än endast 4 av varje bestick, haha, så tonåringen, aka Lille Lorden, suckar varje gång han behöver diska en gaffel för hand. Haha, japp, inte större problem än så. Och med tanke på att det kommer en halvfull container över havet, full med möblemang (soffor och sängar – omg), så får vi väl se hur vi får in allt. Men det hinner vi fundera på, minst två månader tog det åt andra hållet. Så det är en bit kvar tills dess.

Plus att vi har ju barnen som är som fiskar i vattnet igen..!!! Alltså en mamma och pappa kan inte må bättre än att se de här två. Jösses vilken hit det här blev. Tiden blev liksom perfekt. Både för deras åldrar. Med åren borta. Och sen tajmingen att komma hem precis nu. Och ni vet, liksom jag, att det här var ju planen. Vi har vetat om slutmålet. Och det har Ulwungarna med. Och nu är vi här. Och ja, de är som två nya personer. Äldre, mognare och mer ansvarsfulla. Gör saker de inte haft möjlighet till där borta. Och de gör det med glädje. Och det blir naturligt på en gång. Lillan tror jag hoppsa-stegade igenom de två första dagarna medans hon nynnade om hur glad hon var att vara hemma igen. Och till den andre inhandlades en cykel dagen efter vi landade och vips så var hans ryggsäck packad (mobilladdare och förhoppningsvis tandborste) plus hemnyckeln runt halsen, ”Vi ses, jag sover nog över!” och så trampade han iväg. Hahaha, nu efter några veckor är det fortfarande samma känsla. Vi vaknar i solljus. Och det är gott.

Att skriva om Miami och avslutningen gör både lite ont i hjärtat, samtidigt som det får mig att le. Sista veckorna blev helt underbara. Om än fullmatade med aktiviteter men samtidigt med så himla fina stunder, som sparades vart enda ett utav dem.

Speciellt för mina sista dagar, så kommer jag alltid att minnas den sista turen till boxen.. För det har ju varit mitt alldeles egna ställe. Där allt på ett sätt började för mig. Så även om jag visste om den morgonen, att det var dags. Var jag ändå inte beredd. För vi blev så himla ledsna när vi väl sa hej då. Allt var lugnt och fint under själva passet. Eller förlåt, det var det ju inte. Det var ett supertufft pass!! Som alltid. Löpning blandat med lyft, alltså jösses. Men jag var verkligen noga att njuta liksom. Det här är sista gången jag gör det här. Känner det här. Varje steg längs vägen. Varje lyft med min stång. Kör och orka. Har roligt. Spara i minnet. Kom ihåg. Och det gjorde jag.

Men sen är det någonstans när vi suttit och pratat lite som vi brukar. Jag ska regga något vid datorn. Så hör jag hur tjejerna bara ropar ut; ”OMG, he’s taking the bar!!!!” Haha, jag och tjejerna har ju haft varsina rosa stänger att träna lyft med. Och min hade jag lagt lite vid sidan av där vi satt eftersom den ska med hem så klart. Peter är ju bara söt, och tänkte att nu är hon väl klart med den här. Och bär ut den till bilen. Vet jag kikade över på tjejerna som jag då såg fick tårar i ögonen. Och jag kände det med. Ja, nu är det verkligen dags. Jordens sötaste.. Jordens ledsnaste..

Tycker så himla mycket om de här tjejerna. Ja alla vännerna vi haft runt oss. Men speciellt de här tre och deras familjer, som jag just kramade om.. De har verkligen tagit hand om oss, öppnat upp sina hem för oss och låtit oss fyra, bli en del av deras liv. Utan dom, hade det liksom inte blivit ett vi. Här. Ihop med dem. Ibland önskar man att man funnit orden i vissa sammanhang. Och den här gången är jag så tacksam, att jag hade dem inom mig. Och att jag fick dem sagda. Så jag vet. Att de vet. Att de här åren har för våra familj. Varit helt igenom magiska. Och de har allt med dem att göra. För det vi har haft här och nu. I Miami. Ihop med dom. Det är ju bara vårat. De här åren. Och den här vänskapen. Kommer vi alltid kunna bära med oss. Alltid. För det är kärlek. Och om vi aldrig ses igen. Så är det så. Och det är ändå gott. Då var det just det. Som var meningen. Att vi skulle få uppleva och vara i. Att spara. Och minnas. Och kanske blir det så att vi ses igen. Vem vet. Och då kommer det oxå vara gott. Allt är okej. För allt är kärlek. Det här är inte farväl på något vis. Det här är bara en fortsättning på en vänskap. På ett annat vis.

Midsommarfesten sen. Som även var vår avskedskväll för vårt gäng. Blev exakt som vi önskade faktiskt. Snack, skratt, sill, nubbe, Helan går, kubb, blommor i håret, och några nubbar ytterligare och Helan går några gånger till med. Det var det med det svenska. Sen övergick det till Miami-style party, med take away från en av favvo restaurangerna Shorty’s, som kom med brisket och pulled pork och sötpotatis och bruna bönor och cole slaw och till det var det margueritas och andra goda drinkar. Så ja, även om hjärtat var sorgset någon dag tidigare, så är det ändå lyckligt. We are family. We are Miami. ❤️

Den andra stora nedräkningen inför finalen var att invänta unge herr Timmas, Jakob, som är barndomskompis med Wille. De har känt varandra ända sedan förskolan då de varken pratade, gick eller kunde äta själva. Haha. Att ta emot den där store killen på flygplatsen var en höjdare!! Flög över själv precis som Wille gjorde förra sommaren, och nu skulle han få hänga med oss våra sista dagar i Florida.

Och om vi gjorde Florida..!! Han fick inte mer än landa ungefär, för vi for redan efter helgen mot Orlando och Walt Disney World. Det tar ca tre timmar upp dit med bil och sen blev det hela kungadömet vi betade av. Magic Kingdom, Hollywood Studios, Animal Kingdom och så vattenparkerna, Typhoon Lagoon Water Park och Blizzard Beach Water Park  Den sistnämnda av vattenparkerna gillade vi nog mest av de två, vilken var uppbyggd som en skidort, med sittliftar och slalombackar och isbanor!! Så snyggt och barnen hade enormt roligt – ja, på allt så klart! En kväll tog vi på Disney Springs, som är då Disneys shopping område med restauranger, och den andra kvällen for vi till Universal, så fick vi med den biten med. Galna och superroliga dagar. Och ja, mamman har åkt karuseller även den här gången och skrikit sig hes av skräck åt barnens förtjusning.

Den största hiten de här dagarna, framröstat av oss alla, var Kilimanjaro Safari på Animal Kingdom. Alltså vilken grej. Ett autentiskt safari med allt vad det innebär. P som själv jobbat som safari guide i Kenya för x antal år sedan, kände igen sig på en gång. Imponerande att höra om storleken på safari området. Hela Magic Kingdom, alltså parken med sagoslottet och alla rides mm, skulle alltså få plats på området där själva safarit ligger, som då är beläget i Animal Kingdom.. Vi hade bokat att åka turen kl 21.00, så vid det lagt har mörkret lagt sig, men fortfarande massor av folk och så får ju parken en helt annan utformning och känsla när allt lyses upp. Så att kliva in på en autentisk safari kamp blev som att kliva in i en annan värld. De hade gjort det såååå bra. Rejäla jeepar, hårda säten och jösses vad det skumpade. Leriga och riktigt gropiga vägar och vid varje vattenhål eller öppen plats, så fanns djuren där. Lejon, hyenor, elefanter, bufflar, noshörningar, flodhästar – you name it. Antagligen än mer effektfullt att vara där efter mörkrets ankomst, för man liksom såg djuren skarpt men ändå inte. En bit ifrån, men samtidigt nära. Så jo, den där safari turen gav mersmak. Så då vet ni det, familjen Timmas, vart er nästa resa bär av mot!! ????✈

Att ta avsked av ett Miami, badande i sol, värme och kärlek. Till att landa i ett Sverige..tillika badande i sol, värme och kärlek. Har gjort de här första veckorna hemma oförglömliga. Tack ALLA för så varma och fina välkomsthälsningar. Både live i form av överraskning på flygplatsen vid ankomst och alla meddelanden och samtal!!! Alltså släppte formligen allt (lämnade vagnen bakom mig med handbagage och allt vad det innehöll!!) när jag ser två käror stå där med ballonger och blommor!! Så överraskad och tårarna trillade på kinden och så gott att få kramas om. ❤

Så ja, fikor här hemma och fina träffar omkring har kantats av fix med hus och registreringar av oss i systemet och bankbesök för beställning av kort till barnen eftersom ingen har kontanter längre här och medlemskap och fotbollsträningar och inköp av cyklar och kontakt med en kennel för att förhoppningsvis bli med en liten Puppy Bae (jorå, det pågår..!!) och såklart så har jag funnit lyckan i en CrossFit box bara tio minuter hemifrån – CrossFit Unique som varit så himla gulliga och välkomnande! Kunde inte ha startat bättre det här!

Med solen i ansiktet och svetten rinnandes längs ryggen, så kan vi väl officiellt säga att Miami-Ulwarna nu sakta men säkert omvandlas till Älta-Ulwarna! Så tills vi hörs igen önskar vi en fortsatt fin sommar och att den blir lång och härlig och att vi får fortsatt bada i sol!

Flyttat-hem-till-Sverige-känns-underbart-pirr-på!

Kram

Theresa